Botanisk vandring på Kullaberg
Säsong: Vår
Följ ledmarkeringarna “Kullaleden” ner från Naturum Kullaberg på den södra leden ner mot Mölle.
Först vandrar vi mot Åkersberget, vidare över delvis kala bergsknallar, genom en vacker björkskog och passerade sedan ett enebuskage och ytterligare en kal utsiktskulle. Vi fortsatter genom en örtrik ekkrattskog, förbi Ransvik och därifrån mot Solvik och Karl XII:s skansar nere i Mölle.
Allra först uppmärksammas en vacker skörbjuggsört Cochlearia officinalis ssp. officinalis med sina vita väldoftande blommor och njurlika rosettblad. Växten odlades förr i klosterträdgårdar och användes för att bota skörbjugg, en sjukdom orsakad av C-vitaminbrist, ganska vanlig hos sjömän. Smaken påminner om krasse. Bladen innehåller senapsolja och de kan ätas färska i bl a sallader.
En underbar blomsterö av vitsippor Anemone nemorosa brer ut sig framför oss. I regel har vitsippan 6-7 vita hylleblad, ibland rödvioletta på undersidan. Vanligtvis är det en och samma individ, som skapat alla dessa blommande exemplar.
Vildkaprifolen Lonicera periclymenum, vars artepitet betyder omslingrande, utvecklar sina gröna äggrunda blad, blågröna på undersidan på solbelysta platser tidigt på våren. Kaprifolen är en högerslingrande lian med en härlig blomdoft mest på kvällen.
Harsyra Oxalis acetosella växer på marken i björkhagen. De vita blommorna kan ätas liksom bladen, som är syrliga och goda att tugga på. Var försiktig! Eftersom växten innehåller oxalsyra, kan den vara skadlig för njurarna. Harsyrans blad fäller ihop sig i mörker eller vid starkt solsken. Själva blomman sluter sig på kvällen eller om det är oväder på gång.
Glasbjörk Betula pubescens dominerar här. Pubescens betyder småluden och syftar på de unga skotten. Bladen är ovala med avrundad bas. Bladkanten är enkelt sågad. Barken är hos glasbjörken i motsats till vårtbjörken ytterst litet skrovlig. Många träd har åtskilliga björkhäxkvastar , som satt på dess grenar. Häxkvastarna är orsakade av galler av blåssvampen Taphrina betulina. Från svampens mycel, som övervintrar i trädets knoppar.
På marken i närheten av enebuskaget växer några små vackert blommande exemplar av vårfryle Luzula pilosa. Växten tillhör familjen tågväxter Juncaceae och brukar blomma tidigt på våren. Pilosa betyder hårig och syftar på de långa hår, som sitter på bladens kant. Bladen håller sig faktiskt gröna hela vintern.
En kraftig österrikisk svarttall Pinus nigra år mycket iögonfallande på en hög bergsknalle. Svarttallar var allmänt planterade på västra Kullaberg från 1860-talet. Tallen som kan bli upp emot 30 m hög har barr i par. De är styva, långa, raka och mörkgröna. Denna ej inhemska tallart vräktes omkull i stort antal i samband med novemberstormen 1981.Rester av dess kraftiga stubbar finns synliga på en del ställen.
Nu närmar vi oss en örtrik lövskogsdunge med luktviol, nunneört, gulplister och svalört. Från de mörkt blåvioletta blommorna från luktviolen Viola odorata – odorata betyder just välluktande – sprids en härlig violdoft.
Här växer också smånunneört Corydalis intermedia med en skör stjälk och mörkt purpurröda blommor i en klase.
Kanske den fuktiga, mulljorden är kalkhaltig eftersom många ex gulplister Lamiastrum galeobdolon, kransblommiga Lamiaceae tycktes trivas här. Upptill 8 vackert gula blommor sitter i en krans. De silvervita fläckarna är iögonfallande på bladen, som faktiskt är vintergröna.
Svalört Ranunculus ficaria finns rikligt här. Artepitetet betyder fikon och syftar på rötterna, som liknar små fikon. I dessa lagrar växten näring till nästa år. Förökning sker med groddknoppar , som sitter i bladvecken. Ranunculus betyder ” liten groda”. Många arter av detta släkte växer just vid fuktiga platser. Svalörtens vackra gula blommor lyser som bäst , när svalorna kommer tillbaka till oss.
Strax före Ransvik träffarr vi på en stor population skogsbingel Mercurialis perennis. Den tillhör familjen törelväxter Euphorbiaceae. Växten är en tvåbyggare, dvs han- och honblommor på skilda plantor. Om det finns en hundralapp inom räckhåll tag en titt på den. Intill Carl von Linné kan man se hans egen teckning av skogsbingeln.
Nu är vi strax nere vid parkeringen vid Ransvik och känner en stark vitlöksdoft på långt håll. Vid bäckravinen upptäcker vi nämligen ett stort bestånd av ramslök Allium ursinum, som på denna plats bildar en tät matta. Lägg märke till att bladskaftet är vridet ett halvt varv. Nu på våren kan de gröna, fräscha bladen ätas råa i t ex sallader.
